Hur mycket orkar man med egentligen? Är så trött på att hela tiden bli lekt med, spelad med och uttjyttnad. Vad har jag gjort för fel? Jag är en bra person, snäll, omtänksam, bryr mig om mina vänner.. jag förtjänar inte allt detta skit som jag får på mig hela tiden! Förtjänar inte att personer ska behandla mig dåligt

Orkar inte med att må såhär längre. Förstår inte varför alla människor gör såhär emot mig hela tiden. Jag gör väl inget fel? Det ända jag vill är att kunna må bra och ha det bra.. men varje jävla gång det verkar bli ljusare för mig så är det något som händer och jag ligger på botten igen.. orkar fan inte med detta längre!

Jävla idioter till människor som behandlar mig såhär. Inte okej! Borde resa på mig igen och gå vidare.. men grejen är att det känns som om det inte är någon idè för som sagt varje gång det verkar bli lite bättre är det något som händer så jag hamnar på botten igen och varje gång det händer gör det lika ont och ångesten bara växer

Vet inte hur jag ska hantera allt detta. Allt som har hänt när jag varit mobbad, min uppväxt, min pappa, alla personer som har svikit mig.. för mycket att kunna hantera egentligen.. undrar när jag kommer få må bra och när ljuset inte väder till mörker lika snabbt som ljuset kommer

hjälper ju inte att bara lägga sig ner och skita i saker och ting, men det är verkligen så det känns just nu. för mycket att hantera och för mycket att bära på. bara pausa mitt liv, lägga mig i sängen och inte göra ett skit för orkar verkligen inte med att tänka, gråta eller att känna sig så helt ensam som jag är

Jävla liv jag. så jävla trött på människor, så jävla trött på att dom ska betee sig såhär emot en.. vad har man gjort för fel liksom, varje jävla gång desutom

Är detta meningen med mitt liv eller? ser inget hopp just nu

Kom 5 minuter försent till Ica där jag och min praktiksamornare skulle träffas, dom åkte när jag kom dit. Jag väntade i 10 min, gick sedan bort till arbetsförnedringen och berättade att jag fixat praktikplats på Leos Lekland istället.. ska vara på skogsstyrelsen veckan ut.. dom skulle även komma och hämta mig lite senare

Just nu känns allt bara jobbigt och gråten är nära till hands hela tiden. Orkar inte med något och vill egentligen bara ligga kvar i sängen och inte göra nått!
Ifrån att gå ifrån känna mig lycklig till deppig.. mitt liv i ett nötskal! Få se hur länge denna känslan håller i sig

Hoppas dagen idag går fort över

Tycker inte om att vara själv. Huvudet börjar tänka en massa och bara negativt allt ihop :( När man är med ens vänner då är man glad och mår som bäst!

Försöker fördriva tiden. Har än så länge diskat och hälsat på pappa en stund. Boka tvättid har jag kvar att göra och gå ner till Ica, inget toalett papper hemma ;P

3 dagar kvar tills skolan igen
3 dagar kvar i mina dumma tankar =/


bild på mig innan sigges loge

Don`t cry fore someone who won`t cry fore you

Behöver ha en kille som vill ge mig tid och väntar på mig. Jag har mina svårigheter med det sociala ifrån min barndom, något jag kämpar med varje dag! Vill killen ha mig och är en riktig man så inväntar han mig och stressar inte på det.. för efter en tid så blir det bättre och bättre.

Spelar ingen roll om killen är 21 år eller 27 år. Män är lika fega oavsett ålder.. låta bli att bry sig.. är han inte man nog att invänta mig eller ens svara på ett sms.. to bad fore him! Nån gång kommer en kille skratta sig lycklig som har mig!

Everything happens fore a reason ♥

Just nu är jag i ett skede i mitt liv där jag måste bestämma över min framtid. Jag funderar på att flytta till fristad och bo på fristad folkhögskola och efter jag studierat upp mina betyg flytta till en lägenhet i Borås, med hjälp av socialen om jag inte får jobb innan då förstårs

Men grejen är att jag är rädd att bli helt ensam och isolerad, för i slutändan så är jag väl ensam. När man mest behöver folk så är dom inte där.
Har länge velat flytta ifrån lilla tranemo och in till stan, det är ju där allt finns liksom, jobb, utbildning, ja allt!

Måste bara våga ta steget. Men kan inte heller ta steget tillbaka för har inget att återvända till.